Vissa personer som bor på äldreboenden kan ta ansvar för sin egen hälso- och sjukvård

Det finns kulturella skillnader i vad som delegeras i olika delar av landet. Det finns också skillnader i hur verksamheterna ser på egenvård. Vad som betraktas som hälso- och sjukvård och vad som betraktas som vård enligt socialtjänstlagen skiljer sig åt i olika delar av landet. Ett exempel på detta är att byta en stomipåse, som i delar av landet ses som en del av vården och likställs med att torka någons bakdel.

Vissa ordinationer utförs också baserat på instruktion. Detta kan innebära träning, byte av en kateterpåse, och liknande åtgärder. Ett sätt att göra bedömning är att överväga vem undersköterskan vänder sig till vid problem - chefen eller den legitimerade personalen. I detta fall handlar skillnaden om någon form av administrativt beslut.

Egenvård kommer från den legitimerade utövaren som har beställt en behandling och bedömer att patienten kan hantera den själv eller instruera andra att göra det för dem på ett säkert sätt. Detta kräver därför en bedömning och för att undersköterskan ska kunna göra det utan delegering krävs ett egenvårdsintyg. Vad som vanligtvis är svårt är att få egenvårdsintyg så att det finns tydlig dokumentation kring egenvård. På ett äldreboende uppstår sällan denna diskussion eftersom legitimerad personal finns tillgänglig på hemmet och det är lätt att delegera när man redan delegerar andra uppgifter till individerna.

Bedömning av egenvård

Ofta tar vi automatiskt över ansvaret för medicinering tanklöst när någon flyttar in på äldreboendet. Många verksamheter ställer inte frågan om vad de äldre verkligen behöver hjälp med. De kanske bara behöver hjälp med att dela upp sina läkemedel eftersom deras fingrar inte kan hantera blisterförpackningen. Alla äldre som flyttar till särskilt boende är inte kognitivt nedsatta. De har sina vanor (som man förvärvar över åren) och vill antagligen fortsätta med sitt liv som tidigare.

Det kan också uppstå situationer när någon har delvis egenvård. Undersköterskorna kan ge insulin och piller, men boendet tar hand om och hanterar sin inhalator själv. Vissa boende kan sätta på sina stödstrumpor själva. Om det ska hanteras formellt korrekt bör den legitimerade personen som gjorde bedömningen skriva ett egenvårdsintyg som sedan bör förvaras i dokumentationen enligt socialtjänstlagen.

Det finns också fall där människor som flyttar in med sin partner på hemmet fortsätter att hantera sin medicinering. Hemmet kanske inte har något ansvar för hälso- och sjukvård alls för partnern som sköter sig självständigt.

Samtidigt händer det att denna person faller eller blir sängliggande. Äldreboendet kan inte ignorera de förändrade behoven i ett sådant fall utan kan tvingas att kliva in i ett hälso- och sjukvårdsansvar.

Säkra rutiner för hälso- och sjukvårdsinsatser på äldreboendet: Främja egenvård för säker och effektiv vård

Att ha säkra rutiner för hälso- och sjukvårdsinsatser är avgörande för att säkerställa vårdkvaliteten för boende på ett äldreboende. En viktig del av detta är att identifiera vilka interventioner som kan hanteras som egenvård, där boende själva kan ta ansvar för sin hälsa med rätt stöd och vägledning från personalen.

Utvärdering och utbildning
Innan egenvård tillämpas är det viktigt att personalen genomför en noggrann bedömning av de boendes fysiska och kognitiva förmågor. Genom att förstå individuella behov och förutsättningar kan personalen anpassa stödet och utbildningen för att främja varje individs säkerhet och självständighet.

Tydlig och kommunikation
Tydliga och explicita riktlinjer för egenvård bör utvecklas och kommuniceras klart till både boende och personal. Det är också viktigt att skapa en öppen kommunikationsmiljö där boende känner sig trygga att rapportera eventuella problem eller behov av stöd.

Utbildning och handledning
Personalen bör få kontinuerlig utbildning och handledning för att kunna stödja de boende på ett effektivt och säkert sätt. Detta kan inkludera utbildning om olika sjukdomstillstånd, användning av medicintekniska produkter och förebyggande åtgärder för att undvika skador eller komplikationer.

Regelbunden uppföljning
Efter införandet av egenvård är det viktigt att regelbundet följa upp och utvärdera resultatet. Genom att kontinuerligt utvärdera effektiviteten och säkerheten hos de implementerade rutinerna kan potentiella förbättringsområden identifieras och åtgärder kan vidtas för att optimera vården.

Reflektionsfrågor - egenvård
Undersköterska och vårdbiträde:
- Har ni boende som tar ansvar för sin egen vård vid vissa behandlingar?
- Vilka hälso- och sjukvårdsuppgifter utför ni baserat på instruktion?
- Finns det några uppgifter där det är oklart vem som gör vad?  

Chef, sjuksköterska, arbetsterapeut och sjukgymnast:
- Finns det tydliga regler för vad som kan delegeras på hemmet?
- Finns det förskrivna uppgifter som utförs på instruktion av vårdbiträdena?
- Finns det självvårdsintyg i de fall där en boende har egenvård?
- Är det möjligt att arbeta på ett funktionsbevarande sätt även när det gäller läkemedelshantering?

Boende och anhöriga:
- Finns det hälso- och sjukvårdsuppgifter som er anhöriga hanterar eller borde kunna hantera själva?   

Erland Olsson
Specialistsjuksköterska
Sofrosyne
Bättre vård varje dag