Trygg hantering av prover

Provtagning kräver trygga rutiner för att bli rätt. Det ska vara rätt provrör, rätt förvaring och rätt transport för att ha en säker kedja med korrekta provsvar. Många olika prover kan tas på äldreboendet. Det kan handla om blodprover, urinprover, avföringsprover och andra prover. Alla prover behöver hanteras korrekt för att ge tillförlitliga svar. Felaktigt hanterade prover leder ofta till att provsvaren fördröjs och därmed i värsta fall onödigt lidande för den boende.  

Det är viktigt att ha rätt provtagningsutrustning på boendet, så att det går att ta de prover som behövs. För att säkerställa att rätt utrustning finns kan det vara bra att tillsammans med läkaren göra en lista över vilka prover som kan tänkas behöva ordineras och därefter se till att beställa det material som behövs för att ta proverna. Tänk på att provtagningsmaterial kan ha en begränsad hållbarhet, så det finns inte skäl att lägga upp stora lager av material som sällan används i verksamheten.  

Innan provet tas är det viktigt inte bara att ha rätt provrör och annan utrustning. Vissa prover förutsätter att patienten är fastande eller att det finns annat som behöver förberedas. Den boende behöver förberedas. Några är stickrädda och behöver smärtlindring för att våga ta prover.  

Provrören måste märkas korrekt

Det är viktigt att provrören märks korrekt och att förvaringen i avvaktan på transport och under transport sker på ett korrekt sätt. Det behöver också finnas trygga rutiner för hur sprutspetsar och riskavfall ska hanteras. Likaså behöver det finnas rutiner för åtgärder vid stickskador. Det kan finnas en risk för blodburen smitta vid stick och skärskador samt vid blodkontakt/ slemhinnor. Det är viktigt att det finns en tydlig instruktion kring att skölja och desinfektera. Dessutom behöver det finnas kontaktvägar för provtagning, remiss och kontakt med infektionsmottagning i samband med stickskador. I vissa fall ska även någon form av profylaktisk behandling ges. Det ska också skrivas arbetsskadeanmälan och avvikelse kring händelsen.

Det är viktigt att den som tar provet har rätt instruktioner och utrustning. Det är oftast sjuksköterskor som tar blodprover och då har de förhoppningsvis tillgång till instruktioner kring vilka provrör som ska användas och hur de ska förvaras och transporteras. Vissa prover behöver analyseras inom en viss tid och därför kan det vara viktigt med transporten ibland också att de förvaras i kyla under tiden.  

Provtagning i urin eller avföring

Undersköterskor kan ibland få i uppdrag att ta urinprov eller avföringsprov. Detta utifrån att provtagningen behöver anpassas till den boendes behov. Här är det viktigt att det inte kommer bakterier som tillförs i samband med provtagningen. Även här kan prov behöva förvaras i kyla i avvaktan på transport för att inte bakterier ska börja växa i provet.

Avföringsprov tas genom att man lägger rikligt med papper i toaletten eller att den boende får sitta på ett rent toalettkärl. Det insamlade materialet ska vara minst av en ärtas storlek. Regionerna har ofta riktlinjer för hur deras provrör ska hanteras. När det gäller urinprov behöver man ibland sätta en kateter för att få urinprov från den boende.  

Reflektionsfrågor - provtagning
Undersköterska och vårdbiträde:
- Händer det att du får ta prover?
- Får du tydliga instruktioner kring hur provet ska tas?  

Chef, sjuksköterska, arbetsterapeut och fysioterapeut:
- Har ni bra rutiner för provtagning?
- Har ni den utrustning som krävs för att hantera proverna korrekt?
- Har ni bra rutiner för att kontrollera att provrör och annan utrustning är korrekt?  

Boende och närstående:
- Har du en närstående som behöver ta prover regelbundet?
- Får ni återkoppling på provsvaren?
- Fungerar rutiner så att proverna blir tagna med rätt intervall?

Erland Olsson
Medicinskt ansvarig sjuksköterska
Sofrosyne
Kvalitet i äldreomsorgen