Den stressade verksamheten

Undersköterskor, legitimerad personal och chefer rusar runt för att åtgärda diverse problem. Det blir viktigare att göra än att vara. För den som är beroende av andras hjälp kan det innebära att man inte ber om det man gärna skulle vilja. Professionalitet innebär att inte låta stress gå ut över mötet med den enskilde.

I ett radioprogram berättade en kvinna om den läkare som kom för att konstatera dödsfallet när hennes mamma hade dött. Läkaren kom in i rummet på äldreboendet i snöiga stövlar och med kappan på, tog fram en spegel som hon satte över munnen och konstaterade att mamman var död, varpå hon lämnade rummet. Hon gjorde ingen ansträngning att skapa kontakt med de närstående och efterlämnade smutsiga blöta skoavtryck. För mig som professionell låter det konstigt då konstaterande av dödsfall kräver en genomgående undersökning, men detta var den närståendes upplevelse av besöket.

Det händer att sjuksköterskor och undersköterskor i hemsjukvården inte tar sig tid att hänga av sig ytterkläderna vid hembesök. Medarbetare på äldreboende bär inte ytterkläder, men kan ändå i kroppsspråk och attityd förmedla brådska. Vi uppfattar en person som väljer att stå upp och prata medan vi sitter ner eller som inte tar sig tid att hänga av sig kläderna eller ser ut som om de är jäktade. Den boende kanske då tänker “Vågar jag ställa den där besvärliga frågan om hon är jäktad?” eller “ Hinner jag få hjälp med toalettbesök?” För den som lider av afasi eller har svårt att kommunicera av andra skäl kan sådana signaler skapa osäkerhet och nedstämdhet.

Utveckla professionaliteten

Sätt samtal om kommunikation på agendan för personalmöte. Det finns aldrig någon ursäkt för dåligt bemötande. Vi har ett gemensamt ansvar för att sätta stopp för varje negativ tendens och utveckla ett professionellt förhållningssätt. Handledning, samtal om värdegrund och bemötande, kunskaper om lex Sarah, reflektion över händelser och avstämningar i personalgruppen är några sätt att förebygga.

Vid några tillfällen i mitt yrkesliv har jag stött på medarbetare som tappat geisten och som inte längre har förmågan att se människan eller känna sig in i den boendes situation. Medarbetare som fått byta arbetsgivare flera gånger till följd av upphandling och inte fått vare sig uppmuntran eller fortbildning under flera år kan tappa engagemang och drivkraft.  

Människor som arbetar i vårdande yrken behöver återkommande handledning och fortbildning för att klara av att hantera olika situationer som uppkommer. Handledning är en nödvändighet speciellt i situationer när personalen påverkas känslomässigt. Det kan då vara svårt att inte agera utifrån den egna känslan. För att kunna tillgodogöra sig handledning måste den vara regelbundet återkommande.

Handledningen kan innehålla många olika perspektiv exempelvis att lära sig bemöta andra värdigt trots att du själv inte får respekt. Människor med demenssjukdom kan uppträda irrationellt och ibland aggressivt. Medarbetaren i vården måste använda sig själv som verktyg för att nå fram. Att lära av kollegor och att bättre förstå den enskilde ger verktyg i mötet. Handledning och fortbildning kan vara stöd för ett förändrat arbetssätt.

Reflektion är en bra metod som leder till minskad stress och som hjälper personalen att komma fram till bra lösningar och ställningstaganden vid etiska dilemman. För att bibehålla förmågan att hjälpa andra måste vi lära oss hantera de känslor som svåra möten väcker inom oss. Därför är möjligheten till handledning och reflektion så viktig. Att vårda medarbetare måste vara viktigare än att vårda bilarna.

Enligt Wikipedia är ett professionellt förhållningssätt är en ständig strävan att i yrkesutövandet styras av det som - på kort och lång sikt - gagnar den hjälpsökande, inte av de egna behoven, känslorna och impulserna. Det innebär att visa respekt, intresse, värme medmänsklighet, empati och ett personligt bemötande.

Att vara professionell

Det finns en skillnad mellan att vara personlig och att vara privat. Den boende ska med förtroende kunna anförtro sig till den som vårdar. Bekymmer om familjen, tankar om svek, sorg över döda eller drömmar som aldrig blev förverkligade kommer upp. Den boende måste kunna känna att den som hen pratar med är närvarande även i sinnet. Den boende måste också kunna känna att den som lyssnar inte lägger fördomar eller personlig tro som ett filter över det som sägs.
Under arbetstid möter medarbetare kollegor och boende i sin yrkesroll. De boende har rätt att känna sig trygga att ha åsikter som skiljer sig från medarbetarnas utan att det påverkar bemötandet eller den vård de får. I det professionella ligger att kunna förklara hur vi arbetar och varför. Där ingår även att kunna bemöta kritik sakligt.
Likaså att kunna motivera sin ståndpunkt, förklara, vara lyhörd, lyssna in vad andra säger och visa förmåga att se saker ur olika perspektiv.
För att ge omsorgspersonalen stöd att hantera de svåra frågor som de ställs inför så måste chef och legitimerade medarbetare finnas tillgängliga. Det kan vara svårt att genomföra återkommande handledning när alla går på schema och många arbetar deltid. Stöd kan ges genom att verksamheten sätter av tid för reflektion varje vecka. Att gå runt och växla några ord med alla som arbetar är ett annat sätt. Fem minuters daglig avstämning där antingen chef eller legitimerad personal är närvarande kan vara ett värdefullt stöd.
Att vara professionell innebär ett ansvar att genom engagemang utvecklas i sin yrkesroll och som människa. En aspekt av professionalitet i vård är vänskap. När någon vårdar en människa under lång tid lär den känna personen på ett djupare plan. Den lär känna morgonhumör, humor, musiksmak, närstående och olika sidor av personligheten. Det kan fördjupas än mer för den som är kontaktman för personen.

Vad är en relation

Relationer bygger på förtroende, och förtroende byggs av dialog. På ett äldreboende behöver medarbetarna kunna vara professionella och personliga utan att gå över gränsen till det privata. Att berätta att man ska på semester, om fritidsintressen och lite om vardagslivet kan skapa en god grund för samtal. Det kan också behövas för att kunna samtala om minnen från livet. Humor kan emellanåt användas för att bygga relation till boende och närstående.

Det finns enstaka personer som pratar på utan att känna av samtalspartnerns intresse. Ett samtal är just flera som talar. När en person pratar på utan att lyssna in brukar det kallas en monolog, och den har inget att göra med att bygga relationer.

Att bli för privat

En medarbetare ska däremot inte bli privat genom att prata om exempelvis missfall, skilsmässa, missbruk eller otrohet. Sjukdomar i familjen är också av privat natur.
Likaså får medarbetare inte lämna ut sina kollegor och deras privata bekymmer. Många utvecklar en trygghet med åren, medan andra verkar ha ett behov av att göra sig själva mer intressanta genom att berätta intima händelser i sitt liv.
Medarbetaren måste kunna skilja mellan vad som är personligt och vad som är privat. Personligt är det du kan tänka dig att skriva på ett vykort. Privat är det du skulle skriva i dagboken eller prata om med en nära vän.
Några blir i stället stela och opersonliga i sin strävan att vara professionella. Det finns ingen motsättning mellan att vara professionell och personlig. Däremot tappar personalen sin professionella roll om de går in och blir privata. I den professionella rollen ligger att behandla alla rättvist och likvärdigt. Detta är en balansgång, där man använder sig själv som instrument.

Reflektion - värdighet i mötet
Undersköterska och vårdbiträde:
• Vad gör ni för att påminna varandra om att inte låta stress gå ut över mötet med den boende?
• Är det någon som upplever det genant i samband med toalettbesök e.d. och där ni visar extra hänsyn?
• Ger vi tillfälliga besökare på äldreboendet förutsättningar för ett bra möte?
• Har du eller har du haft kollegor som blir för privata i mötet med andra?

Chef, sjuksköterska, arbetsterapeut och fysioterapeut:
• Har ni någon gemensam policy för hur ni gör när ni går in i någons lägenhet?
• Vad gör ni för att skapa en professionell kultur?
• Hur är du som professionell gentemot de boende och övriga medarbetare?

Boende och närstående:
• Tar sig alla företrädare för verksamheten tid att stanna upp och lyssna, när du eller din närstående vill säga något eller ställa en fråga?
• Upplever du att medarbetarna är professionella?

Erland Olsson
Medicinskt ansvarig sjuksköterska
Sofrosyne
Kvalitet i äldreomsorgen