Förebygga hot- och våldssituationer på äldreboende.

Äldreboenden är platser där äldre personer bor och ska känna sig trygga och omhändertagna under sin ålderdom. Tyvärr kan hot- och våldssituationer ibland uppstå, vilket kan ha allvarliga konsekvenser för de boende. Att förebygga och hantera sådana situationer är avgörande för att skapa en trygg och omsorgsfull miljö. I denna artikel kommer vi att utforska strategier och metoder för att förebygga hot- och våldssituationer på äldreboenden.

Förstå orsakerna bakom hot- och våldssituationer

För att förebygga hot- och våldssituationer är det viktigt att förstå de underliggande orsakerna till varför de kan uppstå. Några vanliga faktorer.
- Demens och psykiska störning: Många äldre personer lider av demens eller andra psykiska störningar, vilket kan leda till förvirring och aggressivt beteende.
- Personalens utbildning: Bristande kunskap om att hantera demens och beteendestörningar kan öka risken för konfrontationer.
- Trånga utrymmen: Lokaler där många trängs på en liten yta eller där ljudnivån kan bli störande kan skapa stress, oro och frustration hos de boende.
- Kommunikationsproblem: Bristfällig kommunikation mellan personal och boende kan leda till frustration och missförstånd.

Strategier för förebyggande:

- Utbildning: Alla som arbetar på äldreboenden bör få utbildning om äldres specifika behov och hur man hanterar utmanande beteenden. Detta inkluderar att förstå demens och andra åldersrelaterade sjukdomar.
- Personcentrerad omvårdnad: Använda en personcentrerad vårdmodell där varje boendes individuella behov och preferenser beaktas. Detta kan minska frustration och konflikter.
- Riskbedömning: Finns det boende där risken för irritation och vredesutbrott är större kan en handlingplan utformas för att ha beredskap att hantera den boende på bästa sätt.
- Bemanning och resurser: Se till att det finns tillräckligt med personal och resurser för att möta de boendes behov. Ofta kan det finnas mönster vid återkommande oro. Kanske behövs personalförstärkning vid en viss tid på dygnet.
- Skapande av en trygg miljö: Utformning av äldreboendets miljö bör ta hänsyn till säkerhet och trygghet, inklusive god belysning och avskilda områden för olika aktiviteter. Utsmyckning och möblermang kan ofta minska oro, vandringsbeteende eller störande ljudnivå.
- Uppföljning, händelseanalys: Efter incidenter bör äldreboendet genomföra en noggrann utvärdering för att identifiera orsakerna till händelsen och vidta åtgärder för att förhindra liknande händelser i framtiden.
- Involvera boende och närstående: Boende och deras anhöriga bör vara involverade i planeringen av deras vård och aktivt delta i beslutsfattandet om deras boendesituation.
- Råd och stöd: Erbjud stöd och rådgivning för både boende och personal för att hantera stress och konflikter på ett hälsosamt sätt.

Hantera situationer professionellt:

Om en hot- eller våldssituation uppstår är det viktigt att personalen är väl förberedd för att hantera den. Detta inkluderar att använda förmedlingstekniker, undvika användning av tvång och fysiskt våld, och att alltid prioritera säkerheten för de boende och personalen.

Genom att investera i utbildning, följa bästa praxis och skapa en trygg och stödjande miljö kan äldreboenden minimera risken för hot- och våldssituationer och se till att de boende kan åldras i värdighet och säkerhet. Detta är en grundläggande aspekt av att tillhandahålla högkvalitativ äldreomsorg och respektera de boendes rättigheter och värdighet.

Nödvärnsrätt

I vården uppkommer det emellanåt konflikter. Vårdpersonal är enligt arbetsmiljöverket utsatta för hot och våld i hög utsträckning. Det finns metoder och kunskap som minskar risken för hot och våld i vården.

När hot och våldssituationer uppstår är vi som vårdpersonal ofta medaktörer. Det kan vara att vi går på för hårt för att få byta det där inkontinensskyddet som är blött och luktar eller för att vi är stressade och inte tar oss tid att stanna upp, lyssna och svara på frågor. Likaså kan vi med vårt kroppsspråk signalera negativ attityd, irritation eller stress.

Människor med demenssjukdom är extra känsliga för stress och känner snabbt av stämningar. I hjärnan finns spegelneuron. Med dessa läser vi snabbt av varandra och gör bedömningar av situationen. Aggressivt beteende kan uppstå utan att medarbetaren förstår varför. Oavsett orsaken till ilskan bör vi försöka förstå varför situationen uppstod.

Vi kan ofta minska oro och irritation genom att arbeta med metoder som lågaffektivt bemötande eller aktiviteter som avleder och lugnar. Genom att göra en händelseanalys efter en händelse kan vi försöka förstå vad som hände och hitta alternativa sätt att bemöta ilskan om situationen uppstår igen. Trötthet, biverkan av mediciner, smärta, irriterande ljud och ljus är sådant som kan bidra till irritation.

När vi märker att någon blir arg så kan vi tänka på hur vi placerar oss i rummet så att inte den boende känner sig trängd eller att vi själva blir inträngda i ett hörn. Genom att se tidiga tecken kan vi ofta lugna ner situationen innan den boende blir arg. Det går också att be en kollega att komma och ta över. Det kan fungera som ett avbrott när stämningen blir irriterad.

Vi är alla unika individer med olika vanor och önskemål och för att kunna hjälpa någon måste vi vara lyhörda och ha kännedom om olika behov som finns. Det kan många gånger förhindra att problemfyllda situationer uppkommer. Emellanåt går det att omvandla oro och irritation till handling. Genom att sätta en trasa i handen på den som sitter och stryker med handen kan de kanske hjälpa till att torka av köksbordet. Mjuk röst och beröring genom att exempelvis massera händerna kan lugna ner en orolig person. Taktil massage är en metod som kan fungera. Mjuk, enkel beröring som friger hormonet Oxytocin kan ge effekt med ökat välbefinnande i form av ex. lugn och ro, minskad smärta och stress.

BPSD-registret är ett kvalitetsregister som ger stöd i bemötande av människor med demenssjukdom där personen får beteendemässiga eller psykiska symtom. Det finns mycket att lära av BPSD-registret. Att arbeta med det kan ge bra uppslag och insikter om hur vi kan förebygga att hot- och våld uppkommer. Det ger också verksamheten handlingsplaner där olika omvårdnadsåtgärder skattas med kontinuitet samt bemötandeplaner som utgår från den boendes individuella och specifika behov. Därigenom blir de ett bra stöd för personalen i bemötandet.

Beteenden kan vara svåra att begripa för omgivningen men är väldigt relevanta för individen. Reaktionerna kan vara fullt naturliga om de kopplas ihop med stökiga miljöer eller personen med demenssjukdom har svårt att tolka och förstå olika situationer. En svårhanterad situation kan vara när boende irriterar sig på varandra.

Vårdpersonal måste då försöka hitta sätt att lugna ner situationen. Skulle det ändå uppstå en situation där risken för våldshandlingar är uppenbar finns något som kallas nödvärnsrätt. Nödvärnsrätt innebär att vi har rätt att försvara oss själva för att undvika att någon utsätts för brott. Vi får inte använda mer våld än nöden kräver.
Användande av våld för att freda sig själv eller någon annan kan prövas i domstol och det är först i efterhand det blir klart om agerandet var riktigt eller felaktigt.

När någon blir hotfull eller väldigt orolig

Handledning av BPSD-team kan vara en insats för att öka förståelsen för vad som gör att den äldre blir orolig eller arg. Ett BPSD-team är specialister på att förstå och hitta förhållningssätt till Beteendemässiga och Psykologiska Symtom vid Demenssjukdom. Att personalgruppen hittar ett tryggt sätt att förhålla sig till en orolig, irriterad eller rädd boende brukar i sig lugna ner situationen. Förstärkt bemanning kan också fungera.  

Det förekommer att människor med demenssjukdom förändrade till sinnet. Personen kan te sig dement, men i grunden egentligen ha en depression som leder till förvirring. Boende kan även bli deprimerade, självmordsbenägna eller få förföljelseidéer eller upplever att personalen vill förgifta dem. I värsta fall kan det leda till hotfulla situationer. Det har hänt att äldre människor hoppat från balkongen. Bra arbetssätt och trygga rutiner minskar risken för hotfulla situationer.

Om någon lider svårt av allvarlig psykisk störning och har ett “oundgängligt” behov av psykiatrisk vård och dessutom motsätter sig inläggning kan läkare skiva vårdintyg. Oundgängligt betyder att det finns inga andra alternativ. Oftast är det boendets läkare eller beredskapsjouren som skriver vårdintyget. Beslut om tvångsvård tas sedan av psykiatriker. Det ska alltid vara en bedömning av två läkare varav en måste vara psykiatriker. Personer med demenssjukdom bedöms ytterst sällan fylla kriterierna för tvångsvård.

Bedömningen av vilka insatser som är nödvändiga sker i relation till möjligheten för andra insatser. Då går verksamheten igenom vilka behov den äldre har, vilket stöd den äldre får och hur det kan förbättras. Det kan handla om förstärkt bemanning, aktiviteter, förändrad medicinering och andra insatser som kan göras. Genom att en person som bor på äldreboende redan har en trygg miljö med personal dygnet runt håller väldigt sällan kriterierna för psykiatrisk tvångsvård.

Reflektion - hot- och våld
Undersköterska:
• Har du upplevt situationer där någon på boendet blivit riktigt arg?
• Har ni bra sätt att arbeta med boende som blir irriterade?
• Finns det bra handlingsplaner för att undvika hot- och våldssituationer?
• Hur arbetar ni med personer som är förtvivlade, skräckslagna eller ger uttryck för självmordstankar?
• Har ni fått ärendehandledning någon gång?

Chef, sjuksköterska, arbetsterapeut och fysioterapeut:
• Har ni bra rutiner för att arbeta med hot- och våld?
• Är de kända av alla medarbetare?
• Har ni tillgång till nödvändig handledning?
• Finns det rutiner för hur ni hanterar en boende som ger uttryck för självmordstankar?
• Finns det rutiner för hur ni hanterar behov av vårdintygsbedömning?

Boende och närstående:
• Har du någon gång upplevt ilska eller hotfullhet på boendet?
• Agerade medarbetarna på ett bra sätt?
I kapitlet om riskhantering finns mer om förebyggande arbete, brand med mera.

Erland Olsson
Medicinskt ansvarig sjuksköterska
Sofrosyne
Kvalitet i äldreomsorgen