Om vi organiserade den specialiserade vården på annat sätt skulle tiden från misstanke till färdig diagnos kunna sänkas väsentligt. Idag skickas remisser i oändlighet mellan olika enheter och det är inte helt ovanligt att en patient försvinner i remissflödet och inte får sin diagnos. I värsta fall kan det innebära att t.ex. en cancer kan hinna spridas så att den inte längre går att behandla. Om istället de olika specialistfunktionerna som behövs för att ställa t.ex. en bröstcancerdiagnos organiserades tillsammans skulle röntgen, provtagningar, biopsier och undersökningar av cellvävnad kunna ske under några timmar och patientens lidande och väntan på behandling förkortas avsevärt.

På ett äldreboende finns det också processer och logistik som ibland innebär att boende får vänta onödigt länge. Det kan handla om medicinsk utredning, hjälpmedel, förändringar i genomförandeplanen, specialkost, att få persiennen lagad eller något annat.

Vårdens organisation har stor betydelse för hur lång tid en patient behöver vänta för att få vård. Detta är ett område som får allt större uppmärksamhet. Linköpings universitet erbjuder kurser och nudging är populärt för att få patienterna att söka vård på det sätt vården önskar.

I många andra sektorer så pratar man om ett agilt arbetssätt. Peder Söderlind pratar i sin bok Agil och stabil kedja om hur olika verksamheter styr för att förbättra sitt kunderbjudande och förbättra sina processer. Det finns några få vårdverksamheter som på allvar påbörjat sin resa mot att på allvar arbeta med ständiga förbättringar med fokus på att lära och utveckla.

Vården som system förbättras på vissa områden exempelvis när det gäller att minska vårdskador. Samtidigt har vårdköerna knappast minskat oaktat Covid-19. Inte sällan ser man att det finns flaskhalsar i vården som ingen verkar förmå sig på att undanröja. Människor ligger på sjukhus för åkommor som skulle kunna skötas i en avancerad hemsjukvård. Operationsköer stasar upp så att vissa specialister står undersysselsatta och mycket annat.

Ibland verkar de som planerar vården tro att problemen sitter i väggarna eller byggnaderna. Alltför ofta har nya sjukhuskomplex byggts som inte löser de tidigare problemen men som orsakar nya. Ibland verkar problemet vara att vården styrs av politik och inte av professionernas och patienternas behov.

När kommer paradigmskiftet för vården?