Även om äldreboendet är en skyddad plats så kan de som bor på äldreboendet drabbas av sorg och kris. De nås av budskapet att någon kär vän gått bort eller grannen i lägenheten bredvid som varit ett så trevligt sällskap försämras i sitt hälsotillstånd. Även den egna hälsan och funktionerna försämras och förlust av förmågor kan också medföra en sorg. Många bråttas också med rädslan för döden och känslan av ensamhet.

Att möta en människa i kris, sorg och förlust – Trygghet, närvaro och empati

Att möta en människa i kris, sorg och förlust är en av de mest känsliga och viktiga uppgifterna inom äldreomsorgen. När en boende eller en närstående genomgår en livskris kan det vara svårt att veta hur man ska bemöta dem på bästa sätt. Krisen kan uppstå vid ett sorgbesked, vid en livsomställning, vid en försämring av hälsan eller när en boende tvingas lämna sitt hem för att flytta till äldreboendet. För att kunna ge rätt stöd behöver vi förstå både de yttre tecknen på kris och de inre känslor som kan finnas under ytan. Hur kan vi som vårdpersonal skapa trygghet, stöd och närvaro i dessa svåra stunder?

Vad är en kris?

En kris är en naturlig reaktion på en plötslig förändring eller förlust, där de egna resurserna inte räcker till för att hantera situationen. I äldreomsorgen möter vi ofta boende och närstående som befinner sig i olika stadier av kris. Krisen kan vara akut – exempelvis vid ett dödsbesked – eller långvarig, som vid en gradvis försämring av hälsan.

Vanliga orsaker till kris inom äldreomsorgen:
Sorg efter att ha förlorat en livspartner, vän eller annan närstående.
Besked om en allvarlig sjukdom eller försämrad hälsa.
Omställningen att flytta från sitt hem till ett äldreboende.
Upplevelser av ensamhet, isolering eller existentiella frågor kring livets slut.
Plötslig förändring i tillståndet, exempelvis en stroke eller fallolycka.
Förlust av självständighet och kontroll över sin vardag.

Hur märker vi att en person befinner sig i kris?

Som undersköterska är det viktigt att kunna känna igen tecken på kris och sorg, särskilt hos äldre som ibland kan ha svårt att själva uttrycka sina känslor.

Yttre, synliga tecken på kris:
Förändrat beteende – En tidigare social person blir tillbakadragen eller undviker kontakt.
Fysiska symtom – Huvudvärk, magont, muskelspänningar, yrsel.
Oregelbunden sömn – Personen sover mycket mer eller betydligt mindre än tidigare.
Minskad aptit – Personen äter mindre eller hoppar över måltider.
Ökad irritation eller ilska – Blir lätt frustrerad eller reagerar starkt på små saker.
Gråtmildhet – Personen har nära till tårar eller uppvisar tecken på nedstämdhet.
Koncentrationssvårigheter – Har svårt att fokusera, glömmer saker eller verkar förvirrad.
Minskad hygien – Personen bryr sig inte om att klä sig eller sköta sin personliga hygien.

Att möta en människa i kris och sorg

Skapa trygghet och närvaro
- Visa att du är där och att du har tid att lyssna.
- Håll ögonkontakt, men utan att pressa personen att prata.
- Ställ enkla frågor: "Vill du prata?" eller "Hur kan jag hjälpa dig just nu?"
- Anpassa ditt kroppsspråk – sänk tempot, sitt bredvid och visa omtanke.
- Bekräfta känslor utan att försöka lösa situationen: ”Jag hör att du har det svårt just nu.”

Lyssna aktivt och bekräfta känslor
- Låt personen sätta ord på sin sorg och kris i sin egen takt.
- Visa att du lyssnar genom att nicka, humma och ställa följdfrågor.
- Undvik att säga ”Det blir bättre” eller ”Du får tänka positivt” – det kan uppfattas som att du inte tar deras känslor på allvar.
- Spegla personens känslor genom att säga: ”Det låter som att du känner dig väldigt ensam just nu.”

Anpassa ditt stöd efter individen
- Vissa vill prata, andra vill bara ha sällskap – respektera det.
- Om personen har svårt att uttrycka sig, använd musik, bilder eller beröring som alternativ kommunikation.
- Ibland kan praktiska saker som att hjälpa personen med en promenad, en kopp te eller att bara sitta tyst bredvid vara till stor hjälp.

Att hantera sorg och förlust

Sorg är en naturlig del av livet, men för äldre kan den vara särskilt påtaglig. Ofta har de redan förlorat många nära och kära, och upplever en successiv förlust av sin egen självständighet.

Vanliga sorgereaktioner:
- Trötthet och utmattning.
- Svårigheter att hitta mening i vardagen.
- Oro och ångest inför framtiden.
- Känslor av ensamhet och hopplöshet.
- Stark saknad efter den person de har förlorat.

Hur kan vi stödja en person i sorg?
- Låt personen få prata om sin förlust – om och om igen.
- Hjälp till att skapa rutiner som ger trygghet.
- Se till att de får i sig mat och dryck.
- Föreslå aktiviteter som personen uppskattar, men utan att pressa.
- Påminn om att det är okej att känna både sorg och glädje samtidigt.
- Vid behov, föreslå samtalsstöd eller professionell hjälp.

Hur vi som vårdpersonal kan ta hand om oss själva

Att ständigt möta människor i kris och sorg kan vara krävande. Vi måste också ta hand om oss själva för att kunna ge ett bra stöd.

Tips för att hantera egna känslor:
Prata med kollegor – dela tankar och känslor för att inte bära allt själv.
Ta pauser och se till att få återhämtning under arbetsdagen.
Ha tydliga gränser – du behöver inte lösa allting.
Vid behov, ta stöd av handledning eller reflektion i grupp.

Läs mer om ensamhet
Läs mer om att planera aktiviteter
Läs mer om att prata om existentiella frågor
Läs mer om vård i livets slutskede
Läs mer om att våga tala om döden
Läs mer om ett värdigt avslut av livet

Reflektionsfrågor - Kris och sorg

Undersköterska och vårdbiträde:  
- Hur bemöter du en boende eller närstående i sorg eller kris?  
- Kan du känna igen tecken på att någon mår psykiskt dåligt?  
- Hur hanterar du din egen stress i svåra möten?  

Chef, sjuksköterska, arbetsterapeut och fysioterapeut:  
- Finns det rutiner på boendet för att stödja boende och närstående vid sorg och kris?  
- Hur ser ni till att personalen får handledning i svåra situationer?  
- Hur kan ni arbeta för att skapa en trygg och stöttande miljö för alla?  

Boende och närstående:  
- Upplever ni att personalen är lyhörd och stöttande i svåra stunder?  
- Får ni bra information och stöd vid förluster och förändringar?  
- Känner ni att ni kan prata om känslor och sorg på boendet?  

Erland Olsson
Medicinskt ansvarig sjuksköterska
Sofrosyne - Bättre vård varje dag